ESSÄ. Migrantarbetare inom byggbranschen utgör en rörlig reservarmé i en ekonomi som förslummats av en hög efterfrågan på billig arbetskraft. Människor som utgör denna arbetskraft hamnar i prekaritet på grund av den globala arbetsfördelningen och förblir i prekaritet på grund av svenska migrationslagar som gynnar arbetsköpare, skriver Sebastian Rosengren.

En blockaddag innebär hos fackföreningen Solidariska Byggare att medlemmar åker runt till olika arbetsplatser för att med olika medel konfrontera arbetsköparna. En solig dag i September 2023 var vi sexton personer – byggarbetare från framför allt Östeuropa och Sydamerika samt förhandlare och organisatörer – som hade klämt in oss i tre minibussar. Vi befann oss i Vällingby, Stockholm vid en vägsträcka som skulle anslutas till Förbifart Stockholm – en enorm entreprenad som drivs av en av nordens största aktörer. Några av våra medlemmar hade lurats på lön av en underentreprenör till bolaget. Tidigare under dagen hade vi besökt en arbetsplats i förorten Täby där en arbetsledare hotat med att ringa polisen när vi försökte ta oss in på arbetsplatsen, lyckligt ovetande om att vi hade laglig rätt att försätta arbetsplatsen i blockad då bolaget vägrat förhandla om en löneskuld. Vid Vällingby fick vi av personer på plats höra att de inte sett till underentreprenören på länge. Arbetsplatschefen lovade att de skulle undersöka detta bolag.

”Situationen för arbetskraftsmigranter i Sverige under 2000-talet präglas av ökad otrygghet.”

Situationen för arbetskraftsmigranter i Sverige under 2000-talet präglas av ökad otrygghet. I hela Europa har kortsiktig eller ’cirkulär’ rörlighet för migrantarbetare blivit en politisk preferens. Detta leder till en mer flyktig arbetskraft i många arbetarbranscher. Många av dessa rörliga, lågavlönade migrantarbetare finns inom bemanningsföretag, städning och i byggbranschen, samt inom jordbrukssektorn. Dessa branscher kännetecknas av hög arbetsintensitet, otrygghet, bristande tillgång till välfärd och bristande efterlevnad av regler från arbetsgivarnas sida; dessutom är byggsektorn särskilt påverkad av långa entreprenadled som orsakar försenade betalningar och ökad sårbarhet för småföretag och migrantarbetare.

Samtidigt minskar den traditionella medlemsbasen i fackföreningarna i många länder i globala nord. Migrantarbetare har trots detta svarat genom att organisera sig: vi ser uppkomsten och återväxten av indie-fackföreningar, organisationer med få eller utan institutionella band till vanliga fackföreningar. Denna utveckling drivs av en strävan efter facklig förnyelse, och i vissa fall ett erkännande av att etablerade fackföreningar misslyckas med att på ett adekvat sätt representera lågavlönade migrantarbetare. I denna essä reflekterar jag över den svenska byggbranschen i dess globala ekonomiska kontext, och presenterar
fackförbundet Solidariska Byggare.

En prekär reservarmé i den svenska byggbranschen

”Hur många av er har varit offer för sena betalningar eller lönestöld?” frågade Martin vid ett av Solidariska Byggares söndagsmöten i oktober 2022. Av de 50 deltagande medlemmarna räckte alla utom en upp handen. Migrantarbetare inom byggbranschen är vad Hannah Lewis m.fl. kallar ’hyperprekära’: de befinner sig i gränslandet mellan osäker anställning och osäker migrationsstatus. Många kämpar för att få in löner som de kan skicka till sina familjer, och de är sårbara för anställningsavtal som ger dem få alternativ och medför hög risk för fattigdom, utvisning och kroppsskada. Situationen är ofta särskilt karg för papperslösa migrantarbetare. ”Det är enkelt”, sa Martin till en besökande advokat en januarieftermiddag på kontoret. ”Ju
mer osäker deras rättsliga status är, desto sämre är deras anställningsvillkor”.

Den globala arbetsdelningen underhålls av online-grupper som erbjuder jobbmöjligheter för tex rysktalande eller spansktalande i norra Europa. Medlemmen Bodhan berättade i en intervju för mig:

Vi har några Viber- och FB-grupper. Om du behöver lite pengar just nu, som en nödsituation, till exempel för att köpa mat. Här kan du hitta arbete för en dag eller några dagar och tjäna snabba pengar. Men lönen är lägre än genomsnittslönen i Sverige, till exempel för byggnadsarbetare eller städare.

Dessa rysktalande grupper utgör en fortsättning på anställningsnormer från sändarländer,
berättade Martin för mig under en intervju på kontoret. Under förhandlingar insisterade arbetsgivarna rutinmässigt på att regler och förordningar i det gemensamma hemlandet eller i arbetsgivarens hemland även skulle gälla i Sverige.

”Hela branscher såsom jordbruk, bygg och städ utan större motstånd från fackförbunden har ’förslummats’ av kriminella aktörer.”

Den ekonomiska förklaringen att till denna globala arbetsdelning hämtar jag först och främst hos ett begrepp från marxistisk idétradition som idag lyfts bl.a. av Kumar Rajaram och Sören Mau: överskottsbefolkning. Den globala kapitalistiska ekonomin söker nödvändigtvis ackumulation. Genom ackumulation ökar efterfrågan på arbetskraft, med löneökning till följd. Detta sänker hastigheten på ackumulationen vilket i sin tur minskar efterfrågan på arbete. När färre då anställs skapas en ’överskottsbefolkning’ för att balansera lönenivåer och vinst. Med en drastisk minskning av arbetskraft inom industri sedan 1970-talet har en stor global överskottsbefolkning genererats, och såväl Sveriges som EU:s rörlighetspolitik bör ses som ett sätt att nyttja denna ’stagnerade’ arbetskraft. Med lägre lönenivåer och en brist på arbete i avsändarländer blir nämligen tillväxtpotentialen i EU-länder med hög efterfrågan på arbete inom branscher såsom bygg mycket stor. Parallellt med detta har marknadsliberala politiker och näringslivsledare sedan 1980-talet undergrävt fackföreningarnas inflytande och maktbas, samtidigt som de stora LO-förbunden successivt har abdikerat sin stridbarhet till förmån för ett konkurrenskraftigt Sverige. Detta konkurrenskraftiga Sverige vilar idag på att hela branscher såsom jordbruk, bygg och städ utan större motstånd från fackförbunden har ’förslummats’ av kriminella aktörer, vilka kringgår de segrar som arbetarrörelsen vunnit historiskt och fördelaktigt exploaterar arbetare i den fortsatta byggboom som rått under ett decennium annars präglat av ekonomisk instabilitet.

”En exploatering av migrantarbetare systematiserades och inhemsk arbetskraft blev snabbt för dyr”

Kapitalets tendens att skapa en politiskt accepterad och rörlig ’reservarmé’ av arbetskraft samverkar med en ytterligare tendens som bidrar till högexploateringens lönsamhet – migrationspolitiken. Under 2007 och 2008 genomförde den borgerliga regeringen i Sverige under Fredrik Reinfeldt två reformer. Den första var en höjning av avgifterna till arbetslöshetskassorna, vilket ledde till att den fackliga anslutningen minskade med nära 10 procent i hela landet, samt en lagändring som tillät allmänna visstidsanställningar utan särskilda skäl. Den andra var en migrationsreform. Den nya lagen gav svenska arbetsköpare rätt att rekrytera både EU-medborgare och tredjelandsmedborgare (utanför EU) inom alla branscher och yrken, oavsett tillgången på lokal arbetskraft. Lagförslaget innehöll försäkringar om att lokal arbetskraft skulle ha företräde. Istället systematiserades en exploatering av migrantarbetare och inhemsk arbetskraft blev snabbt för dyr att anställa i flera branscher. Migrantarbetare är knutna till en viss arbetsköpare genom sitt arbetstillstånd, och får byta efter två år.

Sören Mau betonar efter Marx att när produktionen är knuten till en geografisk plats, gynnas kapitalet av en rörlig arbetskraft. Byggarbete är flyktigt: arbetsplatser och arbetets varaktighet varierar i tidsmässiga och rumsliga manifestationer av otrygghet. Som framgått på söndagsmöten, på möten som bokats med fackliga organisatörer och i e-postmeddelanden till facket har medlemmar byggt villor från grunden, renoverat enkelrum, hela lägenheter och hus, polerat och målat utomhus och inomhus (inklusive renovering av fasaden på Riksdagshuset, för vilket lön uteblev), utfört snickeriarbeten, lagt kakel, takskottat och skottat snö på hustak. Arbetet var ofta osäkert och säkerhetsutrustning saknades, var bristfällig eller föråldrad. Medlemmarna varierade i skicklighet och erfarenhet: vissa hade instruerats att sanera asbest eller använda högintensiva borrar utan rätt utbildning eller utrustning.

Fackföreningen Solidariska Byggare – en möjlighet till motstånd?

Hos fackföreningen Solidariska Byggare får migrantarbetare från Ukraina, Ecuador, Chile, Uzbekistan och andra länder facklig hjälp. Förhandlare hos facket driver in löneskulder, stämmer företag för förhandlingsvägran, och reglerar medlemmars ersättningar enligt kollektivavtal. De ägnar sig också åt detektivliknande efterforskningar, eftersom många arbetsköpare är svåra att hitta. Ett litet juridiskt team driver ärenden i Arbetsdomstolen. Medlemsantalet ligger på ca 600 personer hösten 2023 och växer för varje månad. Verksamheten begränsas av en brist på tolkar, små resurser, och att de drivande bakom de
exploaterande bolagen enkelt kan starta nya bolag eftersom få får näringsförbud. Enligt organisatörer hos Solidariska Byggare finns det bara ett sätt att nå en långvarig förändring: att LO-förbunden börjar organisera migrantarbetare. De indie-fackförbund som uppstått runtom Europa är mestadels små, och verkar i nuläget sakna de resurser som krävs för att själva vända utvecklingen. Om de stora fackförbunden kan bli ett fordon för arbetarkamp igen återstår att se. De skulle vara tvungna att hota den industrifred som rått i decennier och bryta sina politiska allianser med maktpartier. Samtidigt fortsätter människor att söka arbetsmöjligheter för att försörja sig själva och sina familjer i ett hårdnande politiskt klimat.

Jag har argumenterat för att migrantarbetare inom byggbranschen utgör en rörlig reservarmé i en ekonomi som förslummats av en hög efterfrågan på billig arbetskraft. Människor som utgör denna arbetskraft hamnar i prekaritet på grund av den globala arbetsfördelningen och förblir i prekaritet på grund av svenska migrationslagar som gynnar arbetsköpare. Tidöavtalet 2022 må ha signalerat att fler skall utvisas, men detta gynnar bara de aktörer inom byggbranchen som växer av att deras anställda har begränsade möjligheter att protestera. Migrationsretoriken har svängt, men den svenska ekonomins efterfrågan på billig fortsätter att driva fler in i djup utsatthet. Trots detta så söker migrantarbetare möjligheter att göra
motstånd.

Text: Sebastian Rosengren

Foto: högst upp av Josue Isai Ramos Figueroa på Unsplash

Övriga foton: se bildtext under respektive foto.

Antroperspektiv är Sveriges första webbtidning som erbjuder antropologiska perspektiv på allt från spännande kulturella fenomen till aktuella händelser i dagens komplexa och diversifierade värld. Våra skribenter är i huvudsak antropologer men också andra som är förtrogna och identifierar sig med antropologiska metoder och perspektiv. Vår ambition är att, med en bred palett av fälterfarenheter samt med en skarp antropologisk analytisk blick och kunskap om aktuella liksom också förbisedda men viktiga ämnen, etablera antropologiska perspektiv som en viktig samhällsresurs och därigenom vitalisera det offentliga samtalet om allt från global kultur och politik till mer lokala frågor och vardagsliv.

Om du vill skriva en artikel, läs instruktionerna på Skriv en artikel i Antroperspektiv!