Fem antropologiska klassiker skrivna av icke-antropologer – en intervju med antropowerkvinnan Marlen Eskander

INTERVJU. Jag har valt fem böcker som är mina topp fem just nu. Vissa av dem har följt mig länge och förändrat mig som person och också mitt sätt att uppfatta och tolka världen. Men samtliga fem utgör en viktig del av min vardagliga praktik i mitt arbete, säger Marlen Eskander.

”Antropologin har åtskilligt att säga om viktiga samhällsfrågor i vår tid” skrev professor Ulf Hannerz till mig i en privat mailutväxling häromveckan. ”Ibland närvarar våra antropologiska förfäder, som osynliga medläsare, vakandes över våra axlar”, skrev kulturantropologen Sverker Finnström i Antroperspektiv i en hyllning till de antropologiska klassikerna. ”Antropologin kanske inte har alla svar, men vi är övertygade om att vi ställer några av de rätta och viktiga frågorna” skrev professor Thomas Hylland Eriksen i en rykande färsk essä i Antroperspektiv.

”En antropologisk litterär kanon består inte enbart av böcker skrivna av antropologer.”

Den antropologiska blicken och kunskapsproduktionen är uppenbarligen någonting de flesta ibland oss antropologer har lärt oss att värdera högt. Känna en stark tillit till. Även identifiera oss med. Samtidigt, hur mycket vi än försöker brösta upp oss med vår antropologiska intellektuella spänstighet och kunskapsproduktion så är det ett faktum att en antropologisk litterär kanon inte består enbart av böcker skrivna av antropologer. För åtskilliga litterära alster, som ofta ses som grundläggande för den antropologiska idétraditionen, har vi faktiskt olika filosofer, historiker, sociologer, etnologer och en del mer tvärvetenskapligt lagda tänkare att tacka för.

Jag har, å Antroperspektivs vägnar, träffat powerkvinnan Marlen Eskander, socialantropolog och grundare av Läsfrämjarinstitutet och också ledamot i Statens kulturråd, och ställt henne frågan vilka hennes topp fem antropologiska klassiker skrivna av icke-antropologer är. Så här svarade hon:

Jag har valt fem böcker som är mina topp fem just nu. Vissa av dem har följt mig länge och förändrat mig som person och också mitt sätt att uppfatta och tolka världen. Men samtliga fem utgör en viktig del av min vardagliga praktik i mitt arbete.

”En nödvändig bok.”

På en femte plats hamnar boken Barn och ungdomar i stadens olikheter – om segregation, gränser och möjliggörande interventioner i det uppdelade urbana rummet, skriven av Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap, filosofie doktor i Tema barn och lektor vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet och Carlos Rojas, sociolog och doktorand vid specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Det är en nödvändig bok för alla som arbetar för att barn och ungdomar ska få samma möjligheter och livschanser.

Barn och ungdomar i stadens olikheter (Batur & Kultur 2021) handlar om barn och unga från ett antal bostadsområden i Stockholmsregionen och villkoren för deras uppväxt, utbildning, fritid och hälsa.

*****

”En bok som ger oss andrum.”

På fjärde plats vill jag lyfta boken Det omätbaras renässans, skriven av filosofiprofessorn Jonna Bornemark. Bornemarks starka kritik mot New Public Managements krav på mätbarhet ger oss andrum att bottna i mellanrummen och mellanmänskliga möten. Hur mäter vi empati? Hur uppstår ett gott omdöme?

Filosofen Jonna Bornemark fortsätter och fördjupar efter sitt populära Sommarprogram: En filosofisk kritik mot samtidens mätbarhetssamhälle. Vi lever i en tid av siffror och statistik med en övertro på att alla problem går att lösa genom att spalta upp, mäta och kvantifiera. När vårt förnuft bara handlar om att räkna blir såväl våra liv som samhället i stort alltmer omänskligt. Allt och alla blir siffror och det finns inget utrymme för omdöme eller eftertanke. Vi kan idag därför tala om ett pedanternas världsherravälde.
I Det omätbaras renässans (Volante 2018) gör Bornemark just det. I boken tar hon sig an allt från vårdkris och new public management till vår syn på konst och religion. Med hjälp av tre renässansfilosofer visar hon på möjliga utvägar till ett mer humanistiskt, levande och rent av magiskt liv. (källa: volante.se)

*****

”En pärla.”

På tredje plats kommer boken Konsumtionsliv skriven av sociologen Zygmunt Bauman. Bauman har alltid inspirerat mig genom hans förmåga att beskriva vårt sociala och kulturella liv som ”flytande”. I min iver att förstå vårt konsumtionssamhälle har jag hittat denna pärla.

Zygmunt Bauman har under årtionden energiskt utforskat olika sidor av vår samtids sociala och kulturella liv, som han karakteriserar som ”flytande”. Relationer, identiteter och institutioner befinner sig i en ständig förvandling. Det skapas hela tiden nya möjligheter, men också nya faror. I sin nya bok Konsumtionsliv (Daidalos 2008) är det konsumtionslivet Bauman tar sig an. Konsumtion är i sig något flyktigt och våra dagars konsumtionssamhälle är ett tillstånd av evig otillfredsställelse där den ena frestande nyheten jagar den andra i halsbrytande fart. Tiden får en, som Bauman säger, ”pointillistisk” karaktär, den blir en punkt- eller ögonblickstid. Konsumtionssamhällets kultur är en ”nukultur”. Med sin breda översikt och begrepsliga kreativitet lyckas Bauman än en gång teckna ett fascinerande sociologiskt samtidspanorama. (källa: daidalos.se)

*****

”Ett måste.”

På andra plats vill jag lyfta boken De förtrycktas pedagogik av den brasilianska pedagogen och teoretikern Paolo Freire. Jag vill hävda att läsa och tillämpa Freire är ett måste för alla som vill förändra världen till det bättre. En lära om frigörandepedagogik, medvetandegörande och empowerment och inspiration för aktivister. 

I De förtrycktas pedagogik (Trinambai 2021) utarbetar Paulo Freire en pedagogisk metodologi för frigörelse. Hur vi kan utveckla en pedagogik där människor lär sig tillsammans som subjekt, utan den traditionella idén om en lärare som gör insättningar av kunskap i eleverna, löper som en röd tråd: att tillsammans problematisera i stället för att dominera. Genom att arbeta med medvetandegörande kan vi skapa frigörelse för de förtryckta i stället för den avhumanisering som traditionell utbildning innebär. Vi kan kämpa för ett utökat varande för alla. (källa: trinambai.se)

*****

”Den här boken finns antigen på mitt skrivbord eller i min väska.”

På första plats i mina topp fem antropologiska klassiker skrivna av icke-antropologer just nu vill jag nämna Kultursociologiska texter/Pierre Bourdieu, som består av ett urval av Bourdieus inflytelserika texter i urval av utbildningssociologerna Donald Broady och Mikael Palme. Pierre Bourdie var en fransk sociolog vars teorier förklarar vardagens kulturgrammatik. Hans teorier om habitus, kapitalen och de sociala rummens indelningar har utgjort en viktig del av min egen personliga utveckling och i mitt yrkesliv. Den här boken finns antingen på mitt skrivbord eller i min väska.

Pierre Bourdieu har ett brett register. Det urval grundläggande texter som här presenteras i svensk översättning inleds med den antropologiska studien av ”hederskänslan” från slutet av femtiotalet. Texten om de sociala användningarna av fotografiet är hämtad från sextiotalets kultursociologiska forskning vid Centre de sociologie européenne i Paris. Därnäst följer två sjuttiotalsundersökningar av ”sociala fält”, dels klädmodets Paris, dels konsten, litteraturen och teatern i samma stad. Boken avslutas med några centrala partier ur det stora sammanfattande arbetet La distinction om samband mellan socialstruktur, kultur och smak. (källa: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, symposion.se)

Vilka är dina topp fem antropologiska klassiker skrivna av icke-antropologer?

Marlen Eskander är socialantropolog samt grundare och verksamhetschef för det mångfaldigt prisbelönta Läsarfrämjarinstitutet i Södertälje. Marlen driver till vardags det kulturfrämjande arbetet med syftet att stärka demokratin och öka integrationen i samhället. I sitt arbete kämpar hon för att människor ska få känna av kraften i att lära sig att uttrycka sig på många olika sätt. Marlene har vigt sitt liv åt att värna framförallt om barns och ungas språkutveckling – där alla språken är lika mycket värda och där det handlar både om att stärka läskunnigheten och om att tillgängliggöra litteraturen – under parollen ”vi jobbar för att ge alla barn språkets makt och en arena att agera på”. I mars 2023 valdes Marlen in som ledamot i Statens kulturrådets styrelse.
Läsfrämjarinstitutets utmärkelser:
2022 – Vinnare Alfons Bokalen
2022 – Finalist Södertäljes hållbarhetspris
2021 – Vinnare Bokmässans bildningspris
2019 – Vinnare Gulliverpriset
2019 – Vinnare 100-språkspriset
2018 – Finalist Årets förening Södertälje kommun
2018 – Finalist Årets innovation, Södertälje science park
2016 – LO:s nationella kulturpris
2016 – Årets innovation i Södertälje kommun
2015 – Vinnare 5 i 12 priset i Södertälje

Text: Haris Agic

Foto: högst upp av Christin HumeUnsplash

Foto: bokfoton av respektive bokförlag

Foto: längst ner Marlen Eskander och Läsfrämjarinstitutet

Antroperspektiv är Sveriges första webbtidning som erbjuder antropologiska perspektiv på allt från spännande kulturella fenomen till aktuella händelser i dagens komplexa och diversifierade värld. Våra skribenter är i huvudsak antropologer men också andra som är förtrogna och identifierar sig med antropologiska metoder och perspektiv. Vår ambition är att, med en bred palett av fälterfarenheter samt med en skarp antropologisk analytisk blick och kunskap om aktuella liksom också förbisedda men viktiga ämnen, etablera antropologiska perspektiv som en viktig samhällsresurs och därigenom vitalisera det offentliga samtalet om allt från global kultur och politik till mer lokala frågor och vardagsliv.

Om du vill skriva en artikel, läs instruktionerna på Skriv en artikel i Antroperspektiv!

Lämna en kommentar