KRÖNIKA: Forskningsfrågor inom hälso- och sjukvård kommer ofta från personer som i sin professionella roll har sett något som antingen rör den egna professionen eller som rör patienter. Men många gånger kan det vara svårt att komma förbi det vi tar för givet när vi verkar i vår professionella miljö. Medicin, precis som allt annat, har sin speciella historia, kultur och identitet som formar vad människor ser och vilka frågor som ställs, skriver Emma Lindblad.

”Jag ser med frustration hur begränsat kvalitativa metoder används.”

I mitt arbete som forskningsledare på en stiftelse vars syfte är att främja forskning och utveckling inom folkhälsoarbete och hälso- och sjukvård sysslar jag bland annat med att läsa forskningsansökningar. Jag får ta del av både intressanta och viktiga forskningsprojekt som drivs av forskare som i sina professioner försöker förstå, förbättra och förändra olika aspekter av vård och omsorg. Till min glädje har jag märkt att det har blivit allt vanligare med en kvalitativ forskningsansats inom hälso- och sjukvårdsforskningen, samtidigt som jag med frustration ser hur begränsat kvalitativa metoder används. Det finns överlag en inklination mot att luta sig mot ett fåtal kvalitativa metoder, inte sällan utförda i klinisk miljö. Jag är övertygad om att om fler forskare tog med sig en etnografisk ansats in i presumtiva forskningsprojekt så skulle en mer heltäckande och fördjupad förståelse av vissa frågor och fenomen träda fram.

”Känslan blir ibland att den kvalitativa delen – lite intervjuer – det kan ju alla göra.”

I den medicinska sfären, starkt präglad av positivismens ideal och som historiskt har premierat biomedicinsk forskning, har värdet av kvalitativ kunskap inte alltid uppskattats. Trots att det under senare år har blivit allt vanligare både med kvalitativa metoder och med så kallad mixade metoder, där kvantitativa och kvalitativa data kombineras i samma projekt, så ser jag en risk med att den kvalitativa delen drar det korta strået. Känslan blir ibland att den kvalitativa delen – lite intervjuer – det kan ju alla göra. I den här miljön är etnografins improviserande och tidskrävande sida inte alltid helt lätt att torgföra, vilket är synd då kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvården torde ha mycket att hämta från just etnografin. Framförallt tänker jag på tre aspekter: observationer över tid, reflexivitet och ett kulturanalytiskt perspektiv.

”Medicin, precis som allt annat, har sin speciella historia, kultur och identitet som formar vad människor ser och vilka frågor som ställs.”

Forskningsfrågor inom hälso- och sjukvård kommer ofta från personer som i sin professionella roll har sett något som antingen rör den egna professionen eller som rör patienter. Men många gånger kan det vara svårt att komma förbi det vi tar för givet när vi verkar i vår professionella miljö. Medicin, precis som allt annat, har sin speciella historia, kultur och identitet som formar vad människor ser och vilka frågor som ställs. För att komma förbi det som tas för givet krävs observationer över tid. Vidare är observationer ett sätt att faktiskt se vad människor gör, till skillnad från att bara lyssna till vad de säger att de sysslar med.

Nära sammanlänkat med observationer är det som kallas för reflexivitet. Under ett fältarbete så antecknar etnografen typiskt inte bara det som observeras, utan resonerar också kring den egna rollen i forskningen och hur den påverkar resultaten. Det tycks finnas en rädsla inom hälso- och sjukvårdsforskning att subjektiva reflektioner står i motsats till vetenskaplig validitet. Men om forskarens påverkan på forskningen (och den finns alltid där) aldrig berörs vare sig under insamlandet av materialet eller i den framskrivna rapporten så blir den ju väldigt svår att förstå.

”Etnografi är mer än en uppsättning metoder för att samla in kvalitativa data – den kräver att forskaren upprättar relationer och kommer nära.”

Slutligen så är utgångspunkten för en etnografisk forskningsansats att all kunskap formas av det kulturella och sociala sammanhang där den skapas. Ett kulturanalytiskt perspektiv är viktigt för att förstå kopplingen mellan beteenden, normer och värderingar som påverkar människors hälsa. För att förstå människor på djupet så måste forskaren lyfta blicken från det lilla sammanhanget.

Jag är övertygad om att kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvården skulle ha mycket att vinna på att närma sig ett etnografiskt förhållningssätt. Etnografi är mer än en uppsättning metoder för att samla in kvalitativa data – den kräver att forskaren upprättar relationer och kommer nära. Jag har i mitt arbete sett att kvalitativa metoder tenderar att reduceras till intervjuer, fokusgrupper och självrapportering via appar. Etnografins fokus på observationer över tid, reflexivitet och kulturanalytiska sida kan, förutom att vidga vad kvalitativt arbete innebär, även komma förbi förgivettagna sanningar och kasta ljus i nya hörn.

Foto (högst upp): National Cancer Institute on Unsplash

Foto i mitten: Routledge, Taylor & Francis

Foto (längst ner): Emma Lindblad

Antroperspektiv är Sveriges första webbtidning som erbjuder antropologiska perspektiv på allt från spännande kulturella fenomen till aktuella händelser i dagens komplexa och diversifierade värld. Våra skribenter är i huvudsak antropologer men också andra som är förtrogna och identifierar sig med antropologiska metoder och perspektiv. Vår ambition är att, med en bred palett av fälterfarenheter samt med en skarp antropologisk analytisk blick och kunskap om aktuella liksom också förbisedda men viktiga ämnen, etablera antropologiska perspektiv som en viktig samhällsresurs och därigenom vitalisera det offentliga samtalet om allt från global kultur och politik till mer lokala frågor och vardagsliv.

Om du vill skriva en artikel läs instruktionerna på Skriv en artikel i Antroperspektiv!