KRÖNIKA. Inte sällan framhärdar antropologer att antropologi har särskilt mycket att lära oss om tiden vi lever i, inte minst genom att tänka bortom det konventionella och begripliggöra det som är svårt att förstå. Där andra discipliner riskerar att missa hur kulturella och sociala förutsättningar och normer påverkar människor i tanke och handling finns antropologin som med sina långvariga fältarbeten och inifrånperspektiv har en speciell förmåga att belysa människors likheter och olikheter. Trots denna särart lyckas inte antropologer alltid med att nå ut till andra discipliner inom och utanför akademin och dela det unika perspektiv disciplinen har att erbjuda, skriver Emma Lindblad och Björn Landström.

Vi som skriver detta arbetar på en tvärvetenskaplig stiftelse vars syfte är att främja forskning och utveckling inom folkhälsoarbete och hälso- och sjukvård. Vår stiftelse består av en liten grupp fast anställda som tillsammans med de forskare vi stöttar utgör en blandning av allt från medicinare, statistiker och epidemiologer till psykologer, sociologer, folkhälsovetare och fler därtill. Vid två tillfällen under vårvintern förra året samlades vi som arbetar på stiftelsen för att diskutera den amerikanska statsvetaren Charles Kings ambitiösa och särartade vetenskapshistoriska redogörelse för antropologins framväxt Den övre luftens gudar: hur en grupp nytänkande antropologer förändrade vår syn på ras och kön som kan beskrivas som en slags kollektiv biografi (Charles King, Bokförlaget Diadalos: 2022).

Scenen är alltså en grupp forskare där de flesta saknar bakgrund inom antropologi men som lär sig om antropologins historia av en professor i internationella relationer. King tar avstamp i Franz Boas (1858-1942) och att denne disputerar i fysik men sedan vänder sig till observerande samhällsvetenskap – antropologin, studiet av människan – och bildar den skola som fortsätter med Margaret Mead (1901-78), Ruth Benedict (1887-1948), Bronislaw Malinowski (1884-1942) och den praktiska och teoretiska begåvningen Zora Neale Hurston (1891-1960).

”Boas idé var att försöka se den andres mänsklighet – ”Herzenbildung”- genom att inte utgå från fasta föreställningar utan använda induktiva metoder för att beskriva kulturers förändring”.

Boas idé var att försöka se den andres mänsklighet – ”Herzenbildung”- genom att inte utgå från fasta föreställningar utan använda induktiva metoder för att beskriva kulturers förändring. Han använder begreppet ”apperception” och därigenom en metod där det nya tolkas i ljuset av det gamla. På så sätt får han möjlighet att gå emot hävdvunna föreställningar om ras och ytterst successivt demontera rasbegreppet inom sin vetenskap. Detta i en tid då svarta människor i USA äntligen funnit frihet från slaveriets bojor bara för att ånyo finna sig fjättrade av de starkt begränsande Jim Crow-lagarna som efterträtt slaveriet (1877-1954). Det blir också tydligt i Kings framställning hur den amerikanska rasismen blir en av förutsättningarna för den tyska nazismen.

Kings bok drar in det personliga i utforskningen. Meads och Benedicts privata liv interfererar starkt med deras vetenskapliga framsteg. De levde i en tid då kvinnors sociala rörelsemöjligheter var starkt begränsade. Kanske var det så att deras uttrycksmöjligheter i relationer (bisexualitet) och uppfinningsrikedom i skapandet av teorier fick en lustfylld näring. Även om någon kan tycka att det vetenskapliga lämnas för en stund och inriktas på antropologernas romantiska relationer så ger det liv och konkretion åt en bok som har storslagna ambitioner. Det är en fascinerande läsning hur King lyckas beskriva antropologers arbete som en förelöpare till en pågående uppgörelse med den amerikanska rasismen. King har skrivit en bok som ger ett sorts utifrånperspektiv av en avgörande tid i en humanvetenskaps tillblivelse.

För att återvända till vårt inledande konstaterande om att antropologin inte alltid når ut till andra discipliner så var vår läsning ett sätt för oss att ta till oss antropologi och dess historia. Många gånger är det kanske främst via metodologisk inspiration och etnografi som antropologin plockas upp inom andra vetenskaper. Att läsa gemensamt blev en slags praktisk övning i tvärvetenskaplig anda genom att vi gemensamt diskuterade frågor och begrepp som kulturrelativism, biologi kontra kultur, kön, genus och rasism och på så vis kunde se hur olika discipliner påverkar och fördjupar varandra. 

Foto (högst upp): The New York Public Library

Foto (bokomslag): Bokförlaget daidalos

Foto (Franz Boas): Science Photo Library

Foto (Charles King): The New York Times, Miriam Lomaskin

Antroperspektiv är Sveriges första webbtidning som erbjuder antropologiska perspektiv på allt från spännande kulturella fenomen till aktuella händelser i dagens komplexa och diversifierade värld. Våra skribenter är i huvudsak antropologer men också andra som är förtrogna och identifierar sig med antropologiska metoder och perspektiv. Vår ambition är att, med en bred palett av fälterfarenheter samt med en skarp antropologisk analytisk blick och kunskap om aktuella liksom också förbisedda men viktiga ämnen, etablera antropologiska perspektiv som en viktig samhällsresurs och därigenom vitalisera det offentliga samtalet om allt från global kultur och politik till mer lokala frågor och vardagsliv.

Om du vill skriva en artikel, läs instruktionerna på Skriv en artikel i Antroperspektiv!